NYHETER
ACT & HÄLSOUTVECKLING
ACT 4 WORK

Tema: Ökad psykologisk flexibilitet på arbetsplatsen
Två frågor att ställa dig själv varje morgon
Det finns två bra frågor att ställa till dig själv varje morgon, som hjälper dig att röra dig åt det håll som är viktigt för dig
- “Vem vill jag vara idag”?
- “Vad har jag för mål med dagen”?
Öva på att ta kontroll över den inre dialogen. Vad vi “matar” hjärnan med har stor betydelse för hur utfallet blir.

Villighet och psykologisk flexibilitet
Ta reda på vad som är viktigt i ditt liv
och ta steg i den riktningen
samtidigt som du tränar på att bättre hantera livets möjligheter, påfrestningar och utmaningar.
– ACT-Team Sjuhärad
Med ACT lär du dig att agera på ett sätt som är lämpligt baserat på det som är viktigt för dig (dina värden). Detta gäller såväl fysiska handlingar (vad du gör med din kropp) och psykologiska handlingar (vad du gör på insidan). Att känna till dina värden är bra på sitt sätt, men det är bara genom att omsätta dem i handling (action) som livet kan bli rikt och meningsfullt på riktigt.
När du tar steg i din värderade riktning dyker en rad tankar och känslor upp, vissa behagliga och andra smärtsamma. Att ta steg i din värderade riktning innebär att ”att göra vad som krävs” för att leva i enlighet med dina värden, även då det för med sig besvärliga tankar och känslor.
Med ACT lär du dig att öppna upp och göra plats för oönskade upplevelser: tankar, känslor, minnen, bilder, impulser och förnimmelser. Istället för att kämpa emot, värja dig eller fly så får du effektiva verktyg att öppna upp och ge utrymme för dem.
Ju mer fokus du lägger på det du inte vill ha, desto starkare får det fäste. Det handlar inte om att radera en tänkt tanke eller en känsla (ingen har ännu lyckats med detta), utan det handlar om att ändra relationen till tankarna och känslorna.
Öka din psykologiska flexibilitet med mpower ACT

Disciplin=Frihet
mpower ACT

Bonden och hästen
I en liten by i Kina levde en gång en bonde som ägde en häst.
Han var den ende mannen i hela byn som ägde en häst. En
dag sprang hästen bort och kom inte tillbaka. Alla grannarna
ondgjorde sig över hur beklagligt det var, men bonden svarade lugnt:
-Vem vet…kanske det.
Några dagar senare återvände hästen och hade då två vilda
hästar med sig. Grannarna jublade över att bonden haft sådan tur,
men bonden svarade bara:
Vem vet…kanske det.
Nästa dag försökte bondens son rida in en av vildhästarna.
Hästen kastade då av sig sonen som bröt benet. Grannarna
skorrade i kör, “vilken otur, arma olycka”, varvid bonden
återigen svarade:
-Vem vet…kanske det.
En vecka senare kom soldater till byn för att hämta unga män
att kämpa i ett krig som Kina förde. De ville inte ha bondens
son med sitt brutna ben och han slapp kriget. Hela byn gratulerade
nu bonden och hans son till att de haft sådan tur.
Bonden svarade:
-Vem vet…kanske det.
Ur Varför växer gräset, Klas Hallberg och Magnus Kull
Hjärnan är programmerad att scanna efter risker, faror och problem. Många gånger är vi väldigt snabba på att dra slutsatser utifrån rädsla för det som är nytt, oförutsägbart och det vi upplever att vi inte kan påverka.
Kan du komma på någon gång där du drog du en negativ slutsats kring något som hände dig, som sedan visade sig bli en framgång för dig istället?
Kan det var så att det är min ambition att kontrollera och “fixa” problemet som är problemet?
Kan det var så att det är min ambition att kontrollera och “fixa” problemet som är problemet?
Jag gillar den japanska psykoterapeuten Shoma Morita´s råd att sluta försöka fixa dig själv och börja leva istället.
“Ge upp om dig själv. Börja ta action nu, medan du är neurotisk, eller otillräcklig, eller en som skjuter om saker, ohälsosam, eller lat, eller vilken etikett som helst som du felaktigt använder för att beskriva dig själv med. Kör på och bli den bästa “otillräckliga” person du kan bli och och sätt igång med att ta steg mot de saker du vill uppnå innan du dör”
Vi har alla negativa tankar om oss själva. Det är en del av vår “programmering” att upptäcka dessa sidor hos oss. Att passa in i gruppen var ju livsavgörande på den tiden vi levde i grottorna. Passade vi inte in i gruppen kunde det få ödesdigra konsekvenser. Så “talangen” att se våra “negativa sidor är med andra ord en evolutionärt nedärvd funktion. På grund av detta är hjärnan superbra på att tala om för dig/hitta på vad som är inte är rätt eller bra med dig. I vår moderna tid har det inte samma funktion som på stenåldern, men hjärnan är fortfarande programmerad på sätta sätt. Därför är det viktigt att vi inte fastnar i innehållet i våra tankar, utan ser funktionen med dem. Vilket är att hjärnan egentligen bara sköter sitt viktigaste jobb, att se till att du överlever.
Att ha dessa tankar är en del av att vara människa. Det betyder inte att du är onormal, eller fel på något sätt. “Det ingår i programmeringen”.
I Rikke Kjelgaards (HUMAN ACT) filmklipp nedanför visar några av världens främsta ACT-terapeuter vad deras hjärnor säger till dem.
Till dig som coachar andra -“The ACT Therapist”
Ett tänkvärt filmklipp, framförallt till dig som coachar och vägleder andra
OBS! Se HELA filmklippet
Vässa ditt coachande med mpower ACT

Öva på att göra “Bara-För-Att”
En övning i att hålla sina utfästelser till sig själv. Att bli vassare på att få saker gjort. Att bygga upp en vana som i sin tur bygger på att det är du som väljer. Ett bra sätt att stärka dina färdigheter (skills) i att få saker gjort är alltid att ha minst ett lagom svårt åtagande som du gör “bara-för-att.”
När vi förbinder oss till det som är viktigt för oss har våra sinnen ofta en tendens att omvandla dessa val och den djupare (värderingsstyrda) innebörden kan då missas. Sinnet är lurigt och kan lätt förvandla ett värde till en “påk” att slå oss själva i huvudet med.
Gör “Bara-för-att”
Ett lekfullt sätt att komma förbi detta är att öva på dina etablerade beteenden som är kopplade till åtaganden, ”bara för att jag väljer att” utan någon specifik anledning. Kom ihåg, du bör börja med små steg.
Exempel skulle kunna vara:
- Gå en vecka utan den mat du föredrar att äta, ”bara-för-att”.
- Under en månads tid, gå och lägga dig en timme tidigare än vanligt och kliv upp en timme tidigare, ”bara-för-att”.
- Ta risken att skämma ut dig medvetet genom att ha på dig kläder som sticker ut ur mängden (t.ex. en skrikig, oattraktiv skjorta, missmatchande strumpor) varje vecka, ”bara-för-att”.
- Eller något annat du kommer på…
Under tiden du övar dig på att göra saker ”bara-för-att”, lägg märke till alla tankar, känslor och förnimmelser som dyker upp i huvudet på dig, för diktatorn där uppe i huvudet kommer inte att låta detta passera obemärkt.
Bara observera tankarna och känslorna, notera vad hjärnan säger till dig, utan att agera på dess kommandon som sannolikt kommer handla om att undvika det som skaver, är svårt, nytt, oförutsägbart, utanför din trygghetszon, obekvämt eller skapar rädsla.
En viktig sak att ha i åtanke:
Du är inte dina tankar och känslor. De förändras hela tiden. Du är den som lägger märke till dem. Du observerar dina tankar och känslor utifrån den del av dig som är oföränderlig. Samma ”jag” som funnits från den dag du föddes till den dag du levt klart ditt liv. Så om du kan observera dina tankar och känslor så betyder det bland annat att du inte är det du tänker och känner.
Så här kan man tänka:
Ibland behöver vi ge tankarna och känslorna tillåtelse att ta plats mellan öronen. Ett exempel jag brukar använda är:
”Tänk dig att ditt barn vill ha något av dig, då ger du sannolikt inte automatiskt barnet det barnet vill ha, eller hur? Barnet får ibland vänta tills du ger tillåtelse till det, eller väljer att inte ge tillåtelse till det. På samma sätt bör vi förhålla oss till våra tankar. Även om de finns där närvarade och pockar på din uppmärksamhet, så får de inte automatiskt som de vill. Du är den som ger tillåtelse, eller väljer att inte ge tillåtelse att ta plats just nu. You are in charge!
Grundaren till ACT, Steven Hayes, berättade:
”När jag arbetade för att få bukt med min panikångest gjorde jag längre och längre övningar av detta slag: Först en timma, sedan fler timmar, sedan dagar, sedan månader. Ett av de sista åtagandena var att gå ett år utan efterrätt – inte för att det var viktigt, men just för att det inte var det!
Jag gick i fällan en gång (jag lade en sked glass i munnen innan jag kom ihåg mitt åtagande och spottade ut det) men bortsett från det undantaget nådde jag målet. Jag började lita på att jag kunde göra det jag sa att jag skulle göra, och bara den insikten blev en enorm fördel för mig”.
Så varför hjälper detta?
Det hjälper oss att undvika att glida in i den där värderande och dömande sinnesstämningen att vi måste hålla våra åtaganden eftersom det är viktigt snarare än att göra det eftersom det är vårt val och vana. Ser du skillnaden här?
Plötsligt börjar den dömande rösten från ”diktatorn mellan öronen” tala och säga: “Jag måste vara någon som håller mina åtaganden” eller “Jag är dålig om jag inte håller mina åtaganden” (konceptualiserat jag) eller ”Jag kommer att känna mig skyldig om jag inte håller mitt engagemang” (erfarenhetsundvikande).
Innan vi vet ordet av ger vi oss in i olika åtaganden baserat på de vanliga ”motivators-tjuvarna”: skuldsättning, skam, självförakt, självkritik, efterlevnad och emotionellt undvikande. Genom att välja att ge oss på vissa åtaganden ”bara-för-att” så blir vi mer närvarande, ökar vår psykologiska flexibilitet och vi blir bättre på att uppmärksamma när hjärnan vill övertala oss att undvika att göra det som är viktigt för oss.
Övningen inspirerad av Steven Hayes
Öka din psykologiska flexibilitet med mpower Act

Problemträdet
En snickare hjälpte en äldre kvinna att restaurera ett gammalt hus. Efter
hans första dag, då åtskilliga saker inte fungerat som de skulle, vägrade
hans bil att starta. Snickaren ägnade ett par timmar åt bilen utan
framgång. Till slut erbjöd sig den gamla kvinnan att köra honom hem.
Snickaren satt helt tyst under färden.
Väl hemma frågade han kvinnan om hon ville träffa hans familj vilket hon
tackade ja till. När de klivit ur bilen, stannade han till en liten stund vid ett
träd och därefter var det som om han förvandlats. Han gick glatt mot
dörren och kramade sina barn och kysste älskvärt sin fru.
När de senare gick ut till bilen igen, passerade de trädet som kvinnan vid
det här laget hade blivit mycket nyfiken på.
-Ursäkta att jag frågar, sa hon. Men vad var det du gjorde vid trädet
förut?
-Tja, det är mitt problemträd, svarade snickaren. Även om jag ibland har
bekymmer på jobbet, så hör de inte hemma hos mina barn och min fru.
Så jag hänger helt enkelt upp problemen i grenarna varje kväll när jag
kommer hem och plockar ner dem igen nästa morgon.
-Det lustiga är, fortsatte han, att när jag plockat ner problemen, är de inte
alls lika många som när jag hängde upp dem kvällen före.
(Ur: Varför växer gräset av Klas Hallberg & Magnus Kull