Kan det var så att det är min ambition att kontrollera och “fixa” problemet som är problemet?
Jag gillar den japanska psykoterapeuten Shoma Morita´s råd att sluta försöka fixa dig själv och börja leva istället.
“Ge upp om dig själv. Börja ta action nu, medan du är neurotisk, eller otillräcklig, eller en som skjuter om saker, ohälsosam, eller lat, eller vilken etikett som helst som du felaktigt använder för att beskriva dig själv med. Kör på och bli den bästa “otillräckliga” person du kan bli och och sätt igång med att ta steg mot de saker du vill uppnå innan du dör”
Vi har alla negativa tankar om oss själva. Det är en del av vår “programmering” att upptäcka dessa sidor hos oss. Att passa in i gruppen var ju livsavgörande på den tiden vi levde i grottorna. Passade vi inte in i gruppen kunde det få ödesdigra konsekvenser. Så “talangen” att se våra “negativa sidor är med andra ord en evolutionärt nedärvd funktion. På grund av detta är hjärnan superbra på att tala om för dig/hitta på vad som är inte är rätt eller bra med dig. I vår moderna tid har det inte samma funktion som på stenåldern, men hjärnan är fortfarande programmerad på sätta sätt. Därför är det viktigt att vi inte fastnar i innehållet i våra tankar, utan ser funktionen med dem. Vilket är att hjärnan egentligen bara sköter sitt viktigaste jobb, att se till att du överlever.
Att ha dessa tankar är en del av att vara människa. Det betyder inte att du är onormal, eller fel på något sätt. “Det ingår i programmeringen”.
I Rikke Kjelgaards (HUMAN ACT) filmklipp nedanför visar några av världens främsta ACT-terapeuter vad deras hjärnor säger till dem.